Jag har knappt kunnat tänka på något annat på hela dagen än det här.
Först rapporterades det att Hillaree Nelson, The North Face athelete och kapten för deras athlete team saknas. Att hon ska ha fallit ned i en glaciärspricka eller tappat en skida efter att hon nått toppen och skulle åka skidor ned och sedan fallit upp mot 3000 meter. Det är lite oklart vad som hänt men hennes partner Jim Morrison ska ha nått basecamp enligt källor. Vilket också är märkligt. Hur orkar man ens ta sig till basecamp när ens livspartner försvinner? Varför stannar man inte och försöker hjälpa? Eller såg han inte vad som hände och bara fortsatte? Eller insåg han att den enda hjälp som går att få (om hon föll ned för berget) är med helikopter? Det är så mycket jag inte förstår kring det här.
Det vi vet är att strax efter så var det en lavin och ett serac fall längs rutten mellan camp 3 och 4 som ledde till att en dog och 12 är skadade, varav 4 allvarligt. Fler kan saknas.
Detta har också lett till att de fasta repen som sitter längs rutten är bortsvepta och flera personer är fast i camp 4 och kan inte ta sig ned på egen hand. De har bestigit berget med syrgas vilket betyder att om det inte finns extra syrgas i camp 4 så kan de också vara i trubbel. Men det finns det förmodligen eftersom närmare 700 personer är på berget just nu. De fasta repen kan säkert fixas igen i morgon så att de som är fast kan komma ned.
Ett annat problem som uppstått är att det dåliga vädret gör att helikopter räddningar blir svåra, nästa intill omöjliga. Men inte bara på grund av dåligt väder utan också för att det inte finns tillräckligt med plats att landa i campen på grund av alla tält för att berget är överbefolkat.
Men mest av allt förstår jag inte hur man vågar gå upp under ett litet väderfönster precis efter att det dumpat ned snö på ett lavinfarligt berg. Det verkar vara en tuff säsong på Manaslu i år. Jag är så glad att jag inte är där. Jag hade en plats på en expedition dit men valde att inte åka. Jag hade en plats redan förra året men sköt upp det ett år för jag ville fokusera på min fjälledarutbildning. Men någongång i somras så bestämde jag mig för att inte åka. Jag hade inte motivationen. Det kändes inte rätt. Dessutom så tänkte jag att det kommer bli kaos när 700 personer ska försöka nå ”the true summit”. Tidigare ansågs Manaslu vara ett av de enklare 8000 m topparna men förra året blev det väldigt tydligt att de flesta, nästan ingen har nått den riktiga toppen. Nu vill alla göra det. För att göra det måste du navigera över en smal exponerad kam med ostabil snö. Det ser inte toppen ut och det kommer bli enorma köer där. Köer man inte kan fastna i på 8000 meters höjd. Framför allt inte om man ska klättra utan syrgas. Så jag valde att inte åka för jag hade en känsla av att det där kommer bli problem och jag vill inte vara en del av det.
Jag måste gå och lägga mig nu men jag hoppas jag får vakna upp till bättre nyheter i morgon.
Leave a Reply