Old guidebooks state that the best season for alpine climbing in the Alps is July and August – something that has changed quite drastically in recent years due to climate change. Nowadays, June and September are usually better because it is too hot during July and August (with plus degrees at high altitude, no refreezing at night and dangerous rock falls as a result). But of course it depends on what you want to climb. If it is on rock or glacier. What risks there are on that particular trip. So to help you plan your adventures, I’ve made a calendar for the year with when it’s best to climb the most popular mountains & do the most popular adventures!

JANUARY

Aconcagua
Ojos Del Salado
Ecuador volcanoes
Kilimanjaro
Mt Kenya
Expedition South Pole
Mt Vinsoon
Carstensz Pyramid
Skiing in Japan
Skiing in the Alps & Scandinavia
Patagonia
Ice climbing Scandinavia & the Alps
Ice climbing in Canadian Rockies
Mexico volcanoes

During January it is cold and dark in Scandinavia, it is not unusual for the temperature to drop to -25 degrees on some days. In South America it is high season for mountaineering, same in Antarctica and in Patagonia (although it is extremely windy in this place). In Japan, it’s really good skiing this time of year!

Personally, I guide on Aconcagua during January, which is prime time for an expedition there! Check out my expedition here if you want to join!

FEBRUARY

Ojos Del Salado
Ecuador volcanoes
Kilimanjaro
Carstensz Pyramid
Expedition North Pole
Ski touring central Scandinavia
Mt Toubkal
Skiing in Japan
Skiing in the Alps & Scandinavia
Patagonia
Ice climbing Scandinavia & the Alps
Ice climbing in Canadian Rockies
Mexico volcanoes

The season is coming to an end for Aconcagua while Kilimanjaro has prime time. Skiing in Japan is good until the end of February then it starts to end as well. In Scandinavia it is starting to get a little warmer and brighter during the day. Now you can climb Mt Toubkal without it being too hot outside (but expect some snow on the top).

Personally, I usually come home from South America at the beginning of February and then I take some time off and land at home in Stockholm before I head to the Swedish mountains for my own skiing to get in shape for the ski touring season. But before that I will guide an expedition in Patagonia!

MARCH

Ojos Del Salado
Ecuador volcanoes
Kilimanjaro
Carstensz Pyramid
Expedition North Pole
Everest base camp trek
Lobuche East
Island Peak
Skiing in the Alps & Scandinavia
Haute Route in the Alps
Ski touring northern Scandinavia
White ribbon in Scandinavia
Mt Toubkal
Patagonia
Ice climbing Scandinavia & the Alps

Now the ski touring season really starts in Scandinavia and the Alps with warmer, brighter and longer days. Trekking in Nepal begins and those who will climb Everest begin their expeditions by trekking to base camp at the end of March. Kilimanjaro can basically be climbed all year round and it is still the peak season for it during March.

Personally, I stay in central Sweden during March and guide ski touring courses in various places in Sweden and winter expedition to Sylarna. At the end I go up to Riksgränsen, one of the most northen ski resorts in Scandinavia. Check out my ski touring courses here if you want to join!

APRIL

Expedition North Pole
Everest base camp trek
Everest
Lhotse
Nuptse
Pumori
Makalu
Annapurna
Dhaulagiri
Kanchenjunga
Island Peak
Lobuche East
Mera Peak
Haute Route in the Alps
Ski touring northern Scandinavia
White ribbon in Scandinavia
Mt Toubkal
Greenland
Hvannadalshnjúkur
Ski touring in Canadian Rockies

Now there is high season in Nepal – apart from most of the 8000 meter peaks, there is activity on most of the 6000 m peaks as well such as Island Peak & Lobuche. Ski touring is still big in the Alps & Scandinavia with warmer temperatures and long days. It is now that you can start to enjoy wonderful spring skiing and in some lower-lying ski resorts in the Alps they start to close for the season. Premiere for activities in Greenland and if you want to climb Iceland’s highest mountain (on skis), now is the time to do it!

I spend April in Riksgränsen guiding ski touring & working a lot with Mountain Guide Travel as many of the guides we work with during the year are there then. It is perfect for evaluating the year that has been, working on improving our products and setting new goals for the year. I will also guide a ski touring adventure / course for a week, check it out here!

MAY

Denali
Mt Rainier
Everest base camp trek
Everest
Lhotse
Nuptse
Pumori
Makalu
Dhaulagiri
Kanchenjunga
Island Peak
Lobuche East
Mera Peak
Ski touring northern Scandinavia
Greenland
Bolivia
Nanga Parbat
Snowdonia & UK
Hvannadalshnjúkur
Ski mountaineering in Canadian Rockies

Snow melting in most of Scandinavia but at the north around Riksgränsen and Lyngen there is still lovely spring skiing. The season on Denali is getting underway, as is the alpine climbing in northern United States. The season in Nepal is in full swing but starts to come to an end at the end of May at the same time as the season in Pakistan starts with Nanga Parbat.

Personally, I leave Riksgränsen at the beginning of May to land a little at home in Stockholm and then in the middle of May I drive down the van for the season to the Alps, but since there is still a lot of snow there, I usually devote myself to rock climbing in Italy and southern France as well hiking to get in shape for the summer season.

JUNE

Denali
Mont Blanc
Gran Paradiso
Weissmies
Monte Rosa
4000 m peaks in the Alps
Kilimanjaro
Mt Kenya
Elbrus
Mountaineering Pamir
Peru
Bolivia
Nanga Parbat
K2
Broad Peak
GI & GII
Mt Fuji
Snowdonia & UK
Greenland
Hvannadalshnjúkur

Everest and Nepal are over and Denali is still prime time but the season is quite short and comes to an end in July. Now it’s prime time for Mont Blanc and 4000m peaks in the Alps with glaciers. Mountaineering further east such as in the Pamirs or the Caucasus begins and it is high season for the Karakorum where the K2 expeditions are in full swing. Mt Kenya and mountaineering in Peru are also in high season now! June has proven to be the best month for mountaineering in these places in recent years because there is still a lot of snow on the mountains, which protects against rockfall that comes when it is drier and warmer. The temperatures are still not too high, which means that you have nice refreezing at night.

Personally, I usually spend the first half of June on my own mountaineering projects and the second half I work down in the Alps with mountain guides on Mont Blanc, Gran Paradiso and arrange other exciting expeditions. Check out my trips & expeditions in The Alps here!

JULY

4000 m toppar i Alperna
Matterhorn
Gran Paradiso
Weissmies
Monte Rosa
Kilimanjaro
Tour du Mont Blanc
Hiking in the Alps
Rock climbing in The Alps
Zugspitze
Triglav
The Dolomites
Kebnekaise
Galdhöpiggen
Hiking in Scandinavia
K2
Broad Peak
GI & GII
Elbrus
Mountaineering Pamir
Peru
Snowdonia & UK

The first half of July is usually still OK in the Alps, but the second half it starts to get too hot and too much rock fall and no refreezing at night, so then you want to devote yourself more to rock climbing. But it is high season for hiking in Scandinavia and Kebnekaise. It is also high season in Pakistan where we should see summits on K2 and the other 8000 m peaks (except Nanga Parbat which is further out in the mountain range and is over now). The high season continues on lower peaks in the Alps that are not as susceptible to rockfall and hot temperatures as the Zugspitze. However, it starts to get very hot for hiking towards the end of July, so you can count on 30-35 degrees down in the valley. Bring extra water & fluids!

Now I leave the Alps in the middle of July to guide in northern Scandinavia where it is not as hot. Scandinavia is so beautiful this time of year too. But the fact is that there are both too many tourists and too hot in the Alps during July-August, so I try to avoid being there then. Check out my expedition in Jotunheimen here!

AUGUST

Matterhorn
Kilimanjaro
Tour du Mont Blanc
Hiking in The Alps
Rock climbing in The Alps
Zugspitze
Triglav
The Dolomites
Kebnekaise
Galdhöpiggen
Hiking in Scandinavia
Elbrus
Mountaineering Pamir
Peru
Snowdonia & UK

Now it’s crazy hot down in the Alps so it’s tough to hike and it’s dangerous at high altitude as there is no refreezing and a lot of rockfall. Many glaciers have lost the winter’s snow cover this year and there are large glacier cracks and thin, unstable snow bridges. The Dolomites are a place where it is prime time during August and lower peaks in the Alps such as Triglav and Zugspitze as well as hiking in Scandinavia & Kebnekaise. The season is coming to an end in Pamir & Peru.

Personally, I’m still in northern Scandinavia and guiding at Kebnekaise, among other things! I’m also trying to take a two week summer vacation and road trip around Norway and Sweden do rock climbing / discover new places. Check out my guided trips to Kebnekaise here!

SEPTEMBER

Mont Blanc
4000 m peaks in the Alps
Matterhorn
Gran Paradiso
Weissmies
Monte Rosa
Kilimanjaro
Tour du Mont Blanc
Hiking in the Alps
Rock climbing in The Alps
The Dolomites
Zugspitze
Triglav
Kebnekaise
Galdhöpiggen
Hiking in Scandinavia
Cho Oyo
Manaslu
Mount Olympus
Snowdonia & UK

September is a really nice month for mountaineering in the Alps. Now it’s starting to get colder during the day and minus degrees at night, so we have refreezing again. There are fewer tourists everywhere, which means that it is not as big a problem to get hut bookings either (except for Mont Blanc). It’s comfortable temperatures for hiking and snow-free on all major popular trails (unless there in an unexpected cold front). Lifts & huts are closing mid September in some places in The Alps already (way too early if you ask me) making climbing less accessible. In northern Scandinavia, the season lasts until mid-September with beautiful autumn colors in nature. It is also time to start the autumn’s 8000 m expeditions in Nepal.

Personally, I am returning to the Alps. I think September is the best month in the Alps. I guide hikes such as the Tour du Mont Blanc and in the Dolomites. In between, I try to catch up on some mountain project of my own when the conditions are so nice.

OCTOBER

Kilimanjaro
Rock climbing in southern Europe
Cho Oyo
Manaslu
Island Peak
Lobuche East
Mera Peak
Everest Base Camp trek
Ama Dablam
Mount Olympus
Mt Cook & Mountaineering in New Zealand

Now the season in the Alps is over for the year, even though it can still be nice weather well into October and it is still possible to do things. It is high season in Nepal and in the autumn the afternoons and nights are clearer than in the spring season so it means prime time for trekking to Everest base camp (although there is no camp there this time of the year). Island Peak, Lobuche East and Ama Dablam are also in high season as are other 6000m peaks in Nepal. However, the 8000 m season comes to an end in October. In Europe you can also find great adventures further south in Europe such as in Greece with Mount Olympus.

In October I am going to Nepal to guide trekking to Everest base camp. Autumn is my favorite time in Nepal and that’s where I want to be most of the time. I take the opportunity to stay afterwards and do some project of my own as well. Check out my guided trip to Everest Basecamp here!

NOVEMBER

Ecuador volcanoes
Rock climbing in southern Europe
Island Peak
Lobuche East
Mera Peak
Everest Base Camp trek
Ama Dablam
Mt Cook &  Mountaineering in New Zealand
Mexico volcanoes

The trekking season in Nepal is still going strong as well as the ascent of 6000m peaks. The season also starts in Ecuador for their mountaineering and climbing of volcanoes. In Europe, it is almost only the very southernmost parts and islands in the Mediterranean that still have a season. The weather is stormy in the Alps and northern Scandinavia and the darkness is getting bigger. This is perhaps the worst month of the year when you look at what opportunities there are for adventure as it is the season change for winter.

Personally, I’m staying in Nepal for a few more weeks and investing in doing my own expedition there and climbing some mountains before I go home to Stockholm and Sweden where I hold avalanche courses.

DECEMBER

Aconcagua
Ecuador volcanoes
Mt Vinsoon
Expedition South Pole
Patagonia
Ice climbing Scandinavia & the Alps
Skiing in the Alps & Scandinavia
Mexico volcanoes
Mt Cook &  Mountaineering in New Zealand

Now it’s winter for real and skiing starts in the Alps and Scandinavia. In the southern part of the world, however, it is time for the summer season and Aconcagua opens on December 1 as well as expeditions to the South Pole with Mt Vinsoon.

December is more avalanche courses at home and training for the next expedition for me.

Please leave a comment if I missed something!

Källa

I betalt samarbete med Salzburgerland

Jag har varit i Obertauern! En weekend tillsammans med min vän Olivia Huerta och W O W. Obertauern ligger i Österrike och det är den skidort där som får mest snö varje vinter. Det gjorde att när vi kom dit i början av April så fanns det massor med snö och perfekta förhållanden för vårskidåkning!

Vi reste till Munchen och tog tåget till Obertauern men det går också att resa till Salzburg för att smidigt komma dit. Här ligger Obertauern:

När vi kom fram på eftermiddagen checkade vi in på Hotell Enzian som var helt fantastiskt! Det är ett hotell endast för vuxna med superskön vibe, co-working space och tre restauranger, vårt mål var att prova dem alla under helgen! Vi var superhungriga så vi beställde en Kaiserschmarrn (som är en lokal delikatess i Sydtyrolen) från baren och sedan körde vi ett träningspass på gymmet och chillade i deras SPA innan vi åt middag på den Mexikanska restaurangen. Supergott!

Fun fact: Alla hotell i Obertauern har ski in / ski out! Så bekvämt.

Väl utvilade efter en god natts sömn vaknade vi dagen efter och åt frukost. Det är ett coolt koncept: Man får äta frukost hur många gånger man vill fram till kl 13:00 på hotellet. Jag har faktiskt aldrig sett det tidigare men vilken grej! Dessutom fanns det hur mycket som helst att välja på.

Efter frukosten var vi redo att bege oss ut i backarna! Vanligtvis i Alperna är det någon form av lift upp till backarna där det blir superlånga köer men här i Obertauern så finns det 11 entry-points till skidsystemet så vi stod aldrig i liftkö. Det var helt perfekta vårskidåknings förhållanden och massor med ospårad offpist bredvid backarna. Jag satt från liften och spanade på olika linjer och vi varvade sedan att åka i pisten och bredvid pisten.

När det var dags för lunch så åt vi på Kings Alm som ligger mitt i backen. Det finns många restauranger ute i backarna och alla har en skön vibe med stora uteserveringar & fantastisk utsikt!

Efter lunchen fortsatte vi åka skidor hela dagen. Det var så himla härligt i solen!

När vi kom tillbaks till hotellet tog vi en snabb nap innan det var dags att prova nästa restaurang: Den lokala Österrikiska restaurangen!

Jag vet att man kanske borde tagit wienerschnitzel eftersom det är en klassisk lokal rätt men jag var så sugen på lax och den här laxpastan smälte i munnen!

Alla frågade oss hela tiden om vi skulle gå ut och festa på kvällen sedan. Men alltså jag är 40+ nu, jag behöver mina 8 timmars sömn och jag har inte tid / lust att vara bakis heller så det blev inget party för oss utan istället en mysig kväll i sängen med Netflix och snacks för att kunna gå upp tidigt och åka skidor nästa dag också!

Det var dock dags för oss att testa något nytt nästa dag: Snowbikes!

Varken jag eller Olivia hade provat det tidigare men vi mötte upp en instruktör från skidskolan som gav oss en kurs u hur det fungerade. Det var faktiskt väldigt enkelt att lära sig och sedan gled vi omkring på snowbikes hela förmiddagen. Ett nytt roligt sätt att ha kul på snö i backen!

Vår instruktör var också en superduktig skidåkare så efter lunch bytte vi till skidor och fick några tekniktips för vår skidåkning innan det var dags för honom att göra den årliga snowbike tävlingen de har i Obertauern.

På kvällen sedan hade vi en helt otrolig upplevelse och åt den bästa sushin ever (i Österrike!?) på restaurangen på hotellet! Ägaren är tydligen sushi master och vi satt vid baren och fick sushin handgjord framöver våra ögon samtidigt som kockarna berättade om råvarorna, japanska matlagningstraditioner och andra historier. Det var sådär genuint och härligt som man drömmer om. Det var 10/10!

Trots att vi var ganska mätta delade vi på en ramen också bara för vi var tvungna att prova den. Den var magisk.

Sedan på kvällen var det fest på hotellet med musiker. Det verkar överlag som folk i Österrike håller igång ganska sent. Men vi var peppade på att maxa sista dagen så vi kikade en stund på uppträdandet men gick sedan för att sova.

Sista dagen ville vi passa på att utforska delar av skidsystemet där vi inte varit ännu. Obertauern ligger på 1740 m höjd vilket också gör den till Österrikes högst belägna skidort. Det finns pister och åkning i alla väderstreck vilket gör att man kan tajma åken med solen på vårkanten.

Obertauern – vilket fantastiskt ställe! Jag älskade vår vistelse här och hoppas verkligen att få komma tillbaka igen för det var helt fantastiskt!

Källa

Jag har precis kommit hem från en expedition i Hardangervidda i Norge! Den innehöll allt man önskar och lite till. Det började med att jag plockade upp min vän James i Oslo. Vi har pratat om att göra något äventyr tillsammans i flera år. Kanske 4 år till och med. Vi körde sedan upp till Geilo som skulle bli vår utgångspunkt.

Vi packade våra pulkor och skidade sedan över en sjö. Den tog typ aldrig slut men när den äntligen gjorde det väntade 250 höjdmeters brant stigning. Det var bara att köra ned huvudet och släpa pulkan uppför. Tyvärr gjorde denna ansträngning att mina hälsenor fick en chock och återfick sin gamla skada jag drog på mig sommaren 2020. Så nu skulle jag få göra resten av turen med ont i hälsenorna vilket inte var toppen. Men det gick att släpa sig fram lite långsammare än vad jag hade velat.

Efter den långa uppförsbacken hade vi en helt otrolig fikapaus med helt vindstilla och blå himmel. Det var helt magiskt!

Vi hade först planer på att korsa Hardangervidda men hade lite svårt att lösa logistiken med så kort varsel och vi hade bara 4 dagar så istället bestämde vi oss för en rundtur. Det var ett smart drag med tanke på mina hälsenor. Vi navigerade hela turen endast med karta och kompass. Kollade inte på GPS:en en enda gång.

Efter 4-5 timmars tur första dagen hittade vi en fin plats nedanför en kulle där vi slog upp vårt första camp. Vi hjälptes åt att sätta upp tältet och sedan lokaliserade vi på kartan vart vi var någonstans och smälte snö för att kunna dricka te och laga mat. James har en båt och är seglare så han är van vid navigering och väldigt duktig på det.

Innan vi somnade visade jag honom Vikings Valhalla på Netflix. Han älskar vikingastories och hade inte sett denna serie förut. Dagen efter åt jag frukost, två mackor Lingongrova med ost & ost. Jag hade lyxat och tagit med en liter apelsinjuice också. Det är sånt man kan göra när man har pulka.

Sedan var det dags att packa ihop vårt camp och fortsätta turen in i Hardangervidda.

Vi hade tur med vädret även denna dag. Prognosen hade sett rätt miserabel ut dagarna innan men det var över förväntan på plats!

Vi slog upp camp på en ny plats, lite närmare några bergstoppar och förberedde oss på att det skulle bli sämre väder under natten.

Men innan kvällen var slut så hann vi både träna utförsåkning i en backe och göra en solnedgångstur. Vi kom tillbaka lagom tills att det började bli mörkt. Jag som inte är så van att åka turskidor tycker det är svårt och läskigt i nedförsbackarna men efter att ha ägnat eftermiddagen åt att träna på det har jag i alla fall blivit något bättre på det. James är superduktig, han kör telemarksvängar nedför och har åkt i flera år och bland annat korsat Island, en expedition på 20 dagar i stundtals avancerad terräng.

Dagen efter var det full storm och whiteout. Det snöade och blåste massor och man såg inte speciellt mycket. Jag tycker det är lite jobbigt när man är lite skakig på att åka skidor att inte kunna se om det går uppför, nedför eller sluttar åt sidan. Det gick inte ens urskilja om det var snö eller is på marken. Men det gick rätt bra tots det.

Vi bestämde oss dock för att eftersom förhållandena var så besvärliga och det skulle börja blåsa ännu värre på eftermiddagen att göra en lång push och ta oss tillbaka till Geilo en dag tidigare. Så det blev en lång dag i dessa förhållanden. Men det var aldrig för miserabelt. Förrän vi kom tillbaks till den där sjön vi skulle korsa. Den tog aldrig slut och snön var helt sticky så den fastnade under skidorna så man var tvungen att gå med dem som skor, det var omöjligt att försöka glida, man kom ingenstans.

När vi kom tillbaka till min van så gick vi och åt pizza och kollade sedan klart på de sista avsnitten av Vikings Valhalla säsong ett. Dagen efter blev en bonusdag där vi åkte lite alpina skidor i deras liftsystem innan vanen rullade tillbaks till Oslo för att lämna av James och jag fortsatte hem till min pappa i Vänersborg där en god middag väntade.

Nu ska jag äta lunch hos min mamma och sedan köra vidare till Malmö där min sista kurs för min PT utbildning väntar. Så peppad!

Källa

Jag befinner mig i Åre i ett par dagar för att fotografera när jag gör toppturer i The North Faces senaste kollektion. Väldigt trevligt måste jag säga. Dagens tur gick till toppen av Renfjället. Det var white out där uppe så man såg inte så mycket tyvärr. Vi försökte åka ned i en bowl där det fanns en del snö men på grund av flat ljuset så fick man käka en del snö då det var mycket små höjdskillnader som inte syntes hehe.

Turen börjar med en ganska lång flack sträcka från Edåsdalen till Vita Renen. Därifrån och upp händer det lite mer. Vi var alldeles ensamma på fjället vilket var härligt.

När vi kom ned igen hann vi precis i tid till våffelbuffén. Perfekt avslutning!

Källa

Igår hade jag ett zoom möte med en person jag hoppas göra en expedition tillsammans med i vår. Jag har saknat att ha ett eget mål att träna och förbereda inför eftersom jag haft så stort fokus på att utbilda mig det senaste året. Så det här känns super spännande! Vi har pratat ett tag om att vi vill göra något tillsammans och nästa steg är bara att bestämma vad. Vi vet nog vart vi behöver åka men inte så mycket mer än så. Det är ju väldigt säsongsbetonat inom bergsbestigningen. Det måste liksom vara säsong för att kunna göra något.

Dagen började annars med ett pass på mitt löpband. Jag gjorde 50 min uphills. Jag har precis kommit igång med ett träningsupplägg igen och jag behöver börja från börja och bygga basen. Så det kommer vara mitt fokus den kommande tiden. Jag har fyra månader på mig att bli så fit jag kan inför vår expedition.

Källa

För några veckor sedan så vandrade jag den otroliga Tour du Mont Blanc som sträcker sig över tre länder kring Alpernas högsta berg Mont Blanc. Man vandrar alltså runt hela bergsmassivet, genom Frankrike, Italien och Schweiz. Utsikterna är storslagna och vandringen är aldrig för extrem eller svår. Jag skulle ge denna vandring 10/10!

Eftersom man går ett helt varv runt bergsmassivet kan man börja var man vill. Den klassiska starten är i Les Houches, några kilometer utanför Chamonix men jag valde att börja i Chamonix och uppe vid Brevent på 2525 m.

Här är min rutt dag för dag, vad jag packade, vad jag åt, var jag bodde, hur jag planerade, vilka misstag jag aldrig kommer göra om så att om du någonsin funderar på att göra denna tur så har du förhoppningsvis fått lite tips (och mycket fina bilder att titta på).

Plan:

Jag bestämde mig med väldigt kort varsel för att göra den här turen, mitt under högsäsong vilket innebar att alla hyttor i princip redan var fullbokade. Man brukar behöva boka dem ett par månader i förväg, minst. Men jag tänkte ”det ordnar sig nog” och bestämde mig för att köra ändå. Normalt brukar de flesta göra turen på 9-11 dagar men jag siktade på 6 dagar. Jag skulle nog inte rekommendera snabbare än så om du inte tänkt springa en del av sträckan och är väldigt vältränad för det är 170 km och 10 000 höjdmeter vilket gör att det är rätt tufft stundtals.

Jag ville också göra extra bergspass för att komma åt de finaste vyerna.

Packning:

Min plan var att packa lätt och bo i hyttor längs vägen och äta i hyttor / på restauranger. Här är allt jag hade med mig:

1. Extra ombyte (ett par tights, en t-shirt, underkläder, sockar, vantar och mössa) i en dry bag
2. Sovsäckslakan till hyttan
3. Stavar Silva carbon Trail
4. Skaljacka från The North Face
5. Trailskor från The North Face (som jag vandrade i)
6. Dunjacka från The North Face
7. Snabbladdare med USB C kabel (kan ladda alla elektroniska prylar med samma sladd) – fördelen med en snabbladdare som väger lite mer är att det är ganska tuff konkurrens om eluttagen i hyttorna, på det här sättet kan jag snabbare ladda upp min utrustning.
8. First Aid Kit
9. Solglasögon, reflektiva från Julbo
10. Mina favoritsnacks (nötter, choklad, lakrits, bars)
11. Hörlurar från Jaybird
12. Fleece från The North Face
13. Kamera Lumix S5. Det här är min mellanstora kamera, en fullformatskamera som ändå väger lite mindre
14. Softflask x 3 totalt 1 L. Planen var att fylla på vatten längs vägen
15. Pannlampa Trail Speed x5 Silva

Jag packade allt i en löparryggsäck Silva Strive Mountain Pack 17 + 3 L. Den blev inte ens full så jag hade kunnat få plats med mer. Ju större ryggsäck man har desto mer brukar man packa med sig så mitt knep är att alltid ha så liten ryggsäck som möjligt. Jag minns när jag gjorde alla Sveriges 2000 m toppar, då packade jag för 12 dagar i Sarek i en 38L ryggsäck inkl camping och klätterutrustning + mat.

Förutom det som syns på bilden hade jag också en keps, nödsändare, karta och kompass + mobiltelefon.

Om jag skulle ta bort något från min packning som jag aldrig använde / var onödig så skulle hörlurarna inte få följa med och hälften av snacksen skulle också gå att ta bort då jag aldrig åt dem. Det går dessutom köpa mer snacks när man passerar byar / samhällen.

Om det var något jag borde tagit med som jag missade så var det kontanter. Jag tänkte ”det är 2022 klart man kan betala med kort”. Inte i Frankrike. Detta var ett stort problem de första dagarna där jag fick göra banköverföringar till hyttor och tigga en cola av en snäll vandrare jag mötte längs vägen eftersom jag inte hade några cash. Ta med cash. Räkna inte med att det går att betala med kort någonstans (fast det går i Schweiz).

Dag 1: Brevent till Refuge Tré-la-Tête

38 km
+2000 m
-3500 m

Jag fick sällskap av min vän Johanna första biten och vi började uppe vid Brevent i Chamonix. Därifrån är det ganska brant nedför i 1500 höjdmeter till Les Houches dit vi kom efter 3 tim och 30 minuter inkl många fotostopp. Har man tagit med en finkamera så måste man använda den. Det är lätt och lockande att bara gå för att komma fram snabbare så jag behöver ständigt påminna mig själv om att inte glömma att ta bilder längs vägen. I Les Houches unnade vi oss en lyxig hamburgertallrik till lunch innan vi tog liften upp till Bellevue.

Här tog jag och Johanna olika vägar till hyttan. Jag ville gå över bergspasset så jag gick mot Col De Tricot och Johanna gick ned i dalen via Les Contamines. Det var sjukt varmt och även om jag tog till alla knep jag hade: Keps (som jag blötte med kallt vatten när jag passerade bäckar), solglasögon, solskyddsfaktor, gå i skuggan när det var möjligt, dricka regelbundet så var jag helt förstörd när jag tog en paus vid Refuge de Miage. De tog inte kort och jag hade inga kontanter så jag fick fråga en annan vandrare som inte pratade någon engelska så jag fick använda Google translate om han möjligen kunde låna mig pengar att köpa en cola. Han var världens snällaste och kom snart tillbaka med en kall cola han bjöd på. Jag var i himlen när jag satt i en solstol i skuggan och njöt. Efter det gick jag ned till den lilla glaciärsfloden och tog av mig skorna och doppade fötterna i det iskalla vattnet.

Dagen hade inte varit så tuff rent vandringsmässigt ännu men värmen tog bokstavligen kål på mig. Jag är inte gjord för över 25 grader och det var 30 grader i skuggan med strålande sol så jag led verkligen.

Vandringen över bergspasset var jättefin och jag kan verkligen rekommendera den men de flesta som väljer denna väg viker sedan av efter Refuge de Miage ned till Les Contamines där de spenderar natten. Det kunde inte vi göra för det fanns inga lediga platser i hyttorna där så vi var tvungna att gå hela vägen (och 1000 höjdmeter extra) upp till Tré-la-Tête hyttan.

Nu gick leden från att ha varit hyfsat trafikerad till att bli helt tom. Jag var inte längre på den officiella TMB trailen utan tog en variant uppe i bergen, ensam i skogen. Det började bli skymning innan jag äntligen kom fram till hyttan, 12 timmar efter starten i Brevent. Johanna hade kommit dit en halvtimma innan mig och eftersom klockan var 21 på kvällen hade vi missat middagen. Jag åt lite godis i sovsalen i min sovsäck och kände mig orolig över mitt låga energiintag under den här långa, stora dagen. Vi hade gjort många kilometer och höjdmeter idag.

Dag 2: Refuge Tré-la-Tête till Les Mottes

24 km
+1400 m
-1500 m

Vaknade dagen efter helt energilös. Är det något jag har lärt mig så är det att för att kroppen ska kunna få ordentligt med återhämtning måste man äta ordentligt också. Att inte få någon middag kvällen innan var alltså inte toppen. Frukosten i hyttan var som vanligt under all kritik. Oftast i bergshyttor så får man något torrt bröd med lite smör och sylt, supersockrad musli med fejkmjök och blaskigt kaffe. Middagen brukar oftast vara jättebra men frukosten är inte deras starkaste sida. Vi tryckte i oss det som gick och började sedan vandra ned 1000 höjdmeter från det extra berget vi var tvungna att bestiga kvällen innan för att komma upp till hyttan. När vi kom ned till den vanliga TMB trailen sedan kändes det som vi var på en motorväg. En bred grusad väg ledde upp till Refuge de la Balme där vi desperat försökte äta lunch. Det enda som serverades var mackor och de tog inte kort. Johanna hade 50 euro så vi bestämde oss för att ransonera dem och dela på en ostmacka. Lagom tills den var uppäten kom regnet.

Vi fortsatte upp mot Col du Bonhomme och trots att vi kanske var de som gick snabbast uppför branten så blev vi omsprungna av tre sponsrade The North Face athleter som var ute och tränade inför UTMB. Här går den vanliga vägen ned mot Les Chapieux men vi ville ta bergspasset. Det hade säkert varit en helt fantastiskt utsikt därifrån men vi var tyvärr i en dimma så tjock att det endast gick att se några meter framför sig.

”Vi äter lunch i La Ville De Glaciers” bestämde vi. Vi tänkte det var en liten by som kanske hade en restaurang. Så var det inte. Det var en bonngård där en familj bodde. Vid det här laget var jag rejält sänkt på grund av energibrist. Jag behövde äta. Nu.

Vi vandrade vidare och när vi kom till nästa refuge så var det igenbommat. Ni kan ju förstå min besvikelse. Tack och lov var det bara några få kilometer till nästa refuge i Les Mottes. Tyvärr anlände vi vid 16 tiden vilket gjorde att de inte längre serverade någon mat förrän middagen klockan 19. Jag bestämde mig för att stanna och frågade samtidigt om de hade en sängplats för natten. Det fanns. Jag var för hungrig för att fortsätta. För låg på energi. Hade inte återhämtat mig från den stora dagen innan. Johanna däremot hade en deadline så hon fortsatte till Courmayeur. Så starkt!

Jag var så otroligt tacksam över att jag skulle spendera natten. Jag tog en dusch och lade mig sedan på sängen och åt lite snacks. När klockan blev 19 serverades det en fantastisk middag till tonerna av en spelmaskin. Jag sov så gott den natten sedan.

Dag 3: Les Mottes till Courmayeur

22 km
+800 m
-1400 m

Vilken skillnad det var idag när jag vaknade på morgonen utvilad och återhämtad eftersom jag hade fått äta ordentligt kvällen innan. Jag flög fram upp och ned för bergspasset. Ett snabbt stopp längs vägen för att äta snacks men annars var jag framme i Courmayeur lagom till lunch. Idag var allt lätt och härligt. Vädret var perfekt, inte för varmt men ändå soligt med moln. Just denna passage bjuder på turens finaste utsikt måste jag nog ändå säga. Södra sidan av Mont Blanc är vild och mäktig. Jag passerade nedanför Monzino hyttan där jag bott tidigare.

Dag 4: Courmayeur till La Fouly

36 km
+1500 m
-1500 m

Från Courmayuer vandrade jag till Walter Bonatti refuge för lunch. En jättefin och härlig vandring längs med Val Ferret. Här vandrade jag sedan vidare mot Refuge Elena och därifrån hade jag sett en stig över ett bergspass. Jag frågade i hyttan hur den vägen var ”livsfarlig och jättesvår svarade de”. Jag berättade att jag brukar klättra alpint och är fjälledare och då ändrade de sig och sa ”det är lugnt”. Men när det var dags att gå vidare så hade mörka moln dragit in över bergstopparna. Eftersom jag sannolikt skulle vara ensam där uppe så valde jag istället den vanliga och lite enklare vägen över passet. När man väl tagit sig över så kom den härligaste nedförsstigen på hela turen. Perfekt lutning för att kunna gå med flow eller springa lätt. Lagom till solnedgången var jag nere i La Fouly där jag checkade in på Gite La Fouly och jämfört med hyttorna jag bott på längs vägen var det här som ett lyxhotell. Ägarna var supertrevliga och bjöd på en underbar middag med lokala råvaror. Kan verkligen rekommendera detta ställe!

Dag 5: La Fouly till Trient

23 km
+1800 m
-1500 m

Ännu en tokvarm dag. Jag började tidigt för att undvika den värsta värmen men när jag var halvvägs upp Arpettepasset som är en annan variant (och den mest tekniskt svåra jag gjorde) så var det outhärdligt. Jag mådde dåligt. Alla andra jag mötte mådde dåligt. Jag utökade min taktik till att vid varje boulder eller stor sten längs vägen där det fanns tillräckligt med skugga så vilade jag några minuter bara för att komma bort från solen. Jag fyllde på mina vattenflaskor i bäckar längs vägen som jag gjort under hela turen. Jag kan förövrigt inte rekommendera det här passet till någon som tycker att allt annat varit tufft, har dåliga knän eller inte är på topp den här dagen för det är tufft, brant och tär på dig. Det är boulders och mer tekniskt än något annat ställe på trailen och har du tung ryggsäck så kan jag verkligen inte rekommendera denna variant.

När jag äntligen kom upp på passet stannade jag för en fika. Längs vägen hade jag mött en gullig italiensk tjej som bjöd på salami. Jag fortsatte sedan ned till Trient. Min plan var egentligen att ta mig en liten bit till men jag var inte på topp efter ännu en supervarm dag så när jag såg Refuge Le Peuty så frågade jag om det fanns en ledig säng. Jag hade tur så jag köpte en cola och lade mig sedan i skuggan för att chilla. Jag märker hur jag blir mer och mer förstörd av värme. den här sommarens värmeböljor som varit, jag kan inte existera. Jag minns att jag lovade mig själv att nästa sommar ska jag inte vara nere i Europa i Juli och Augusti. Det är för varmt för mig.

Precis innan middagen dyker den Italienska tjejen upp. Jag hade berättat för henne om min taktik att inte boka några refuge i förväg utan fråga på plats om det finns en säng så hon hade provat det när hon anlände och det fanns en ledig madrass till bredvid mig. Jag var väldigt glad över att se henne, hon skulle egentligen också gått lite till men värmen hade tagit kål på henne också. Vi hade verkligen klickat så jag var glad att spendera kvällen med henne.

Vi gick till middagen och när jag ätit halva min soppa så började jag må riktigt konstigt. Jag fick springa till toaletten och jag hann precis dit när en spya kom ur min mun. Weird. Men efter det mådde jag bättre. När jag kom tillbaks till bordet och skulle fortsätta äta gick det inte. Jag mådde illa bara jag tittade på maten. Jag fick springa tillbaka till toaletten igen. Och igen. Och hela natten fick jag springa fram och tillbaka mellan toaletten och min säng som var på loftet i ett rum med 30 andra. Hoppas de fick någon sömn den natten. Jag fick det inte. Jag var så trött. Jag ville somna på toaletten. Ett tag övervägde jag om jag skulle hämta ned min madrass och lägga på golvet utanför toaletten. Jag hade gjort mig av med all vätska. Det var riktigt illa. Jag har aldrig varit såhär sjuk på en trail förut. Jag hade förmodligen fått i mig bakterier i vattnet från bäcken och nu hade jag en fruktansvärd V&D. Jag blev så svag. Jag försökte dricka men jag spydde bara.

Dagen efter så insåg jag att det kommer bli svårt att ta sig till Chamonix till fots idag över bergen. Tack och lov så ligger Trient på ett ställe dit det går en väg. Jag bad personalen ordna med en transport till Chamonix åt mig. Jag var ett vrak. Några timmar senare blev jag körd till min van. Jag visste inte hur jag skulle ta hand om mig själv men jag behövde genast gå och köpa vatten. Kanske något att äta. Jag var förstörd. Det var en kamp att gå 400 meter till bageriet. Jag kollapsade i vanen när jag kom tillbaka.

Det tog en vecka innan jag var återställd. Så dålig blev jag. Så tufft blev det. Jag fick tvinga mig själv att äta och dricka för att få lite energi för jag var jättesvag och det gick väldigt långsamt att bli bättre.

Efter 5 år av att alltid dricka vatten i bäckar i fjällen så fick jag sota för det. Ordentligt. Nu ska jag skaffa en flaska med filter. Sedan ska jag bege mig tillbaks till Trient och vandra den sista sträckan till Chamonix vid något tillfälle. Den lät också vara superfin. Men den här gången blev det inte så. Nu har jag en anledning att återkomma.

Om du har några frågor om TMB lämna en kommentar så ska jag svara!

Q/A

Kan man campa längs rutten?

Ja det kan man. Man kan välja att bo i hytta eller campa på någon av campingsplatserna (det var kanske 25% av alla jag träffade som gjorde det)

Vad borde man ha för skor?

Jag hade trailskor och det fungerade toppen. Många med stora tunga kängor såg ut att lida men om man är lite ostabil i fotlederna kan det vara skönt att ha en stadig sko som går upp över ankeln. Det är varierad terräng.

Källa

Jämtlandstriangeln is one of Sweden’s most popular treks. It’s located in Jämtland where you hike between Storulvån-Sylarna-Blåhammaren. It’s usually done in three days.

Distance: 47 Km
Altitude +/- 1000 m

So nothing too major but still a full day out. I will go light with only a running vest and in trail shoes.

I will of course bring my camera and hopefully come back with some amazing photos

Källa

Me and Ebba arrived one day before everyone else so we took the opportunity to go on a little hike and enjoy the views and the sun.

This is the place. Morteratsch, a tiny stop by the train at the foot of Piz Bernina with a lot of hiking trails and biking around.

The next day everyone had arrived: Kajsa, Elisabeth, Ebba and Hildur. The first activity was to go climbing. Just ten minutes away there was a place with different crags.

It was a lot of fun. We climbed an overhanging route with this amazing view and then another one where everyone who wanted got to try lead climbing. Ebba finished with a 6C on top rope before we went back to the hotel for lunch.

We had Kaiserschmarren!

Then it was time to hike to the Boval hut where we were spending the night!

It was a lovely hike on a beautiful trail. When we arrived at the hut we sat down and had a drink and relaxed.

After drinks we did a short hike around the hut and found a small glacier lake.

The girls took a dip.

Then we went back to the hut for a four course dinner before going to bed.

We left the hut at 06:30 to cross the glacier and go to Diavolezza. Since it´s a dry glacier we didn´t rope up. Our guide Nik was keeping an eye of everyone.

Crossing the glacier meant 600 altitude meter uphill and a few kilometers to get to Diavolezza.

The last part was trail uphill.

And when we arrived we had lunch & drinks and relaxed a little bit before the next activity:

Via Ferrata!

It was a really nice thing to do. Back at Diavolezza we checked in to our rooms, had another four course dinner and went to sleep.

During the night there was a big thunderstorm so the next day we took the lift down after breakfast.

It rained but it was very nice since it´s been very warm in The Alps the last weeks.

We did a small little hike in the forest up to a glacier river where we took a swim.

It was cold but very refreshing.

After lunch at the local cheese farm we took the train back to Zurich. After a night at a hotel I took the train back to Stockholm. What an amazing experience this was. Thank you Visit Switzerland and Engadin for having us!

Källa

Happy to announce that SILVA is my new adventure partner! I have been using their products for years and I´m very happy with them. Compasses, packing bags, headlamps, running vests and now these poles that are a brand new addition to their product line. I love them! Light and foldable just like you want them but also: They look so good!

Thanks for the support!

Källa

As you know I had a life crisis a while ago and decided to do my best to live a more sustainable life. And that means stop flying as much as I can. So I decided to travel back from The Alps to Sweden with train after my job in Switzerland.

I was in Engadin, south east part of Switzerland, at the foot of Piz Bernina. We finished our job after lunch on a Saturday and took the train to Zurich. It took around 3 hours 30 min with one change in Chur. We stayed in a hotel in Zurich and the next morning I took a direct train to Hamburg. It took 7 hours 57 min and cost 167 Euro.

I had not pre booked any tickets and that turned out to be a big mistake. The direct train to Hamburg wasn´t a problem but when I got to Hamburg everything to Copenhagen was sold out: The direct trains and busses. I wanted to take the night train direct to Stockholm with Snälltåget but that was also sold out. So to get to Copenhagen from Hamburg I had to take three different local trains.

First from Hamburg to Flensburg, just before the border to Denmark. Then from Flensburg to Fredricia and finally a train from Fredricia to Copenhagen. This cost med around 100 Euro and I could not make any seat reservations even if I bought the ticket at the travel center in Hamburg. The trains were fully booked and a lot of people with tickets for other trains joined too so I was really lucky to get a seat. Many people had to stand up. Lesson learned: Book a seat reservation!

It took me all day to travel from Zurich to Copenhagen where I stayed the night at a hotel close to the train station. But here is the thing: I want to change the way I look at travelling. Instead of transport myself as quickly as possible between places I will let the travel take some more time. Going by train means you have time to sit down and relax. It´s not near as stressful as travelling with plane. And I just have to accept it takes longer.

My trip home became longer than expected because I did not pre book any tickets (rookie mistake during high season of course). If I had pre booked tickets I could have travelled from Zurich to Hamburg with direct train and then from Hamburg to Stockholm with the night train and I would be home in less than 20 hours. And it would be cheaper.

Now it took me a half day more because all the trains from Copenhagen to Stockholm were fully booked so I had to travel to Malmö and then to Gothenburg where I could travel to Stockholm. Ticket to Malmö from Copenhagen 9 euro. Ticket from Malmö to Gothenburg 35 euro. Ticket from Gothenburg to Stockholm 149 euro because there was only 1st class tickets left…

Total time from Zurich to Stockholm around 32 hours with one night in a hotel and changeovers (totalt time on the trains 20 hours). Total cost 460 euro for train tickets. 65 euro for one hotel night.

Still this trip took me 24 hour less then when I drive. Let´s compare the time it takes to go from Stockholm to Zurich or the opposite:

Flight 8 hours with transfer if there is a direct flight. Cost around 500 euro with transfers

Train 20 hours with one change. Cost if you pre book around 250 euro

By car 2,5 days. Cost around 700 euro with gas, ferry and bridge fee one way.

My plan is to drive less between Sweden and The Alps. Usually I drive down in spring and drive home in fall but this year I will leave my van in The Alps over winter so I will have one less return drive for next year.

Now let´s see how much Co2 it costs to do this trip:

One way flight: 496 kg Co2

One way drive (alone in my van): 480 kg Co2

One way with train: 3 kg Co2

It´s a quite huge difference…

So for my travel back to The Alps in August I have already booked train tickets (first one with Snälltåget and then I used the Deutsche Bahn app to buy the rest). The night train from Stockholm to Hamburg and then direct train to Basel. From there I will take the train to Annamasse to pick up my van that are in the garage for repair. It needed a new clutch.

But first a week in Stockholm and then a job up north!

Pro tip: You can use the Google Maps app to see all trains. Just put from where you are to where you are going and then select train and it will list all trains and the times they leave + links to where you can buy tickets. So good!

Källa