Jag har precis kommit hem från en expedition i Hardangervidda i Norge! Den innehöll allt man önskar och lite till. Det började med att jag plockade upp min vän James i Oslo. Vi har pratat om att göra något äventyr tillsammans i flera år. Kanske 4 år till och med. Vi körde sedan upp till Geilo som skulle bli vår utgångspunkt.
Vi packade våra pulkor och skidade sedan över en sjö. Den tog typ aldrig slut men när den äntligen gjorde det väntade 250 höjdmeters brant stigning. Det var bara att köra ned huvudet och släpa pulkan uppför. Tyvärr gjorde denna ansträngning att mina hälsenor fick en chock och återfick sin gamla skada jag drog på mig sommaren 2020. Så nu skulle jag få göra resten av turen med ont i hälsenorna vilket inte var toppen. Men det gick att släpa sig fram lite långsammare än vad jag hade velat.
Efter den långa uppförsbacken hade vi en helt otrolig fikapaus med helt vindstilla och blå himmel. Det var helt magiskt!
Vi hade först planer på att korsa Hardangervidda men hade lite svårt att lösa logistiken med så kort varsel och vi hade bara 4 dagar så istället bestämde vi oss för en rundtur. Det var ett smart drag med tanke på mina hälsenor. Vi navigerade hela turen endast med karta och kompass. Kollade inte på GPS:en en enda gång.
Efter 4-5 timmars tur första dagen hittade vi en fin plats nedanför en kulle där vi slog upp vårt första camp. Vi hjälptes åt att sätta upp tältet och sedan lokaliserade vi på kartan vart vi var någonstans och smälte snö för att kunna dricka te och laga mat. James har en båt och är seglare så han är van vid navigering och väldigt duktig på det.
Innan vi somnade visade jag honom Vikings Valhalla på Netflix. Han älskar vikingastories och hade inte sett denna serie förut. Dagen efter åt jag frukost, två mackor Lingongrova med ost & ost. Jag hade lyxat och tagit med en liter apelsinjuice också. Det är sånt man kan göra när man har pulka.
Sedan var det dags att packa ihop vårt camp och fortsätta turen in i Hardangervidda.
Vi hade tur med vädret även denna dag. Prognosen hade sett rätt miserabel ut dagarna innan men det var över förväntan på plats!
Vi slog upp camp på en ny plats, lite närmare några bergstoppar och förberedde oss på att det skulle bli sämre väder under natten.
Men innan kvällen var slut så hann vi både träna utförsåkning i en backe och göra en solnedgångstur. Vi kom tillbaka lagom tills att det började bli mörkt. Jag som inte är så van att åka turskidor tycker det är svårt och läskigt i nedförsbackarna men efter att ha ägnat eftermiddagen åt att träna på det har jag i alla fall blivit något bättre på det. James är superduktig, han kör telemarksvängar nedför och har åkt i flera år och bland annat korsat Island, en expedition på 20 dagar i stundtals avancerad terräng.
Dagen efter var det full storm och whiteout. Det snöade och blåste massor och man såg inte speciellt mycket. Jag tycker det är lite jobbigt när man är lite skakig på att åka skidor att inte kunna se om det går uppför, nedför eller sluttar åt sidan. Det gick inte ens urskilja om det var snö eller is på marken. Men det gick rätt bra tots det.
Vi bestämde oss dock för att eftersom förhållandena var så besvärliga och det skulle börja blåsa ännu värre på eftermiddagen att göra en lång push och ta oss tillbaka till Geilo en dag tidigare. Så det blev en lång dag i dessa förhållanden. Men det var aldrig för miserabelt. Förrän vi kom tillbaks till den där sjön vi skulle korsa. Den tog aldrig slut och snön var helt sticky så den fastnade under skidorna så man var tvungen att gå med dem som skor, det var omöjligt att försöka glida, man kom ingenstans.
När vi kom tillbaka till min van så gick vi och åt pizza och kollade sedan klart på de sista avsnitten av Vikings Valhalla säsong ett. Dagen efter blev en bonusdag där vi åkte lite alpina skidor i deras liftsystem innan vanen rullade tillbaks till Oslo för att lämna av James och jag fortsatte hem till min pappa i Vänersborg där en god middag väntade.
Nu ska jag äta lunch hos min mamma och sedan köra vidare till Malmö där min sista kurs för min PT utbildning väntar. Så peppad!
Leave a Reply