Energy management

Jag var som de flesta av er vet nyligen på en expedition i Nepal. Det var min tionde expedition på över 6000 m och förmodligen den expedition då jag var minst fit. Jag kom dit med ett år av ”random exercise” bakom mig. Jag har inte tränat tillräckligt och av alla expeditioner jag någonsin varit på så kände jag mig minst fysiskt förberedd på denna.

Trots detta var det också den expedition jag mådde bäst på och hade mest energi på. Hur kan det gå ihop egentligen?

Svaret är energy management. Jag kallar det så. Att hantera och fördela sin energi under en expedition.

Första gången jag var i Nepal för att bestiga Ama Dablam så gjorde jag alla de klassiska misstagen: Jag gick för fort under acklimatiseringen, fick Khumbu cough, skulle visa mig stark inför de andra deltagarna och min guide och jag pushade mig själv för hårt varje dag. Detta ledde till att jag slösade mina krafter och behövde mycket återhämtning. Eftersom det dessutom var första gången jag var på en expedition i Nepal så visste jag inte heller vad som väntade. Mycket var nytt och det skapar stress och orolighet hos oerfarna deltagare. När vi hade vilodagar och någon i ens team föreslog en ”promenad” så ville jag absolut inte följa med. Jag hade ingen extra energi. Jag ville gå minsta möjliga sträcka den dagen, från mitt rum till toaletten och till restaurangen. Inget mer. Jag behövde all vila jag kunde få.

Denna gång så gjorde jag inte samma misstag. Jag hade stenkoll på vad som skulle komma och vad som förväntades. Jag visste hur brant det skulle vara. Hur långt jag skulle gå. Den enda oron var egentligen att min partner Lotta som är en athlete i världsklass skulle vara mycket snabbare än mig. Jag bestämde mig dock tidigt för att inte ens försöka haka på i hennes tempo. När hon hade sina träningsdagar satte hon sitt eget tempo och när hon hade sina vilodagar var hon tacksam över att jag satte ett behagligt tempo.

Genom att anpassa min energi och se till att gå i lagom tempo kom jag alltid fram till dagens mål med mycket energi kvar. Jag behövde dessutom inte speciellt mycket återhämtning eftersom jag ändå inte tagit ut mig speciellt mycket. Jag pushade aldrig hårt utan såg till att ligga i lagom zon och med lagom effort. Jag var alltid redo igen dagen efter.

Detta kräver dock att man tar hand om sig själv samtidigt. Att man äter och dricker. Tar hand om små skavanker som solbränna, skavsår och hygien. I mitt fall handlar det om att tvinga mig själv att dricka extra mycket för det är jag dålig på. Att snacksa hela tiden. Som Lotta säger ”på hög höjd är alla kalorier bra kalorier”.

Detta blev extra viktigt eftersom jag kom till expeditionen relativt oförberedd fysiskt. Energy management kan hjälpa en ganska bra i de fall men det kräver ofta erfarenhet för att lyckas. Däremot så kan dåligt energy management förstöra en hel expedition. Många gånger blir man sjuk och tvingas avbryta. Eller så orkar man inte för man har slösat all sin energi på förhand.

Som guide ser jag väldigt många med dåligt energy management. Framför allt när människor hamnar i grupp. Det är som att hur mycket man än pratar om det så hamnar folk där ändå. På en expedition till Aconcagua försvann den fysiskt starkaste personen dagen innan toppförsöket. Han hade pushat för hårt under acklimatiseringen och inte lyckats acklimatisera sig bra nog för att följa med på toppdagen. Hans kropp fick inte tillräckligt med återhämtning så han blev sjuk och fick gå ned.

Så jag har insett att det krävs mod och styrka att faktiska våga lyssna på sin kropp och sin erfarenhet och lägga sin ribba rätt. Framför allt när man hamnar i en grupp.

Hur vet man vad rätt nivå är? Det får jag skriva om i en ny post!